när saker går upp för en..

jag har först nu på riktigt förstått hur lite engagerad min man var i vår relation. jag har sagt det förut, till honom och andra och sett det som en av orsakerna till att jag tog steget och gjorde slut. men det är först nu jag på riktigt förstår det.
förut jobbade han hemifrån VARJE vardagskväll. hade aldrig tid med något annat. nu kan han vara borta tre-fyra kvällar i veckan utan problem. och det stör mig så enormt. inte att han nu är med någon annan, för det tycker jag bara är bra, utan att han helt plötsligt tar sig tid. tid jag inte fick. och det gör mig ledsen.
inte så att jag vill ha den tiden nu, men jag ville ha den då. och det gör ont att jag inte fick den.

stora | | kommentera |

14 april 2017

Jag kan liksom inte förklara hur jag mår. Jag har förlorat killen som har varit människan som jag stått närmast i 3 års tid, och han har klankat ner på mig och vårt förhållande på ett sånt sjukt och knäckande sätt. Spottat på alla mina personlighetsdrag, det som verkligen är "jag" och gått bakom ryggen på mig.
Jag har så gott som förlorat min bästa vän som jag haft i typ 6-7 år. Jag har ingen som jag kan prata med på samma sätt som henne, och ingen som förstår mig på samma sätt. Jag har aldrig känt mig så jävla fucking tom och ensam i hela mitt liv. Känner ingen mening till någonting, alltså på riktigt. Killen jag dejtar är ett jävla svin, men känner ändå att det inte spelar någon roll - för det kommer ändå alla vara till slut.
 
P har fått mig att må så jävla bra. Bra på ett sätt som jag liksom inte känt på flera månader. Det är som en fristad för kropp och själ att vara där. Ångesten släpper och jag vet att vad jag än gör eller säger där spelar ingen roll. Han skulle aldrig döma mig för någonting. 
Nu vet jag att jag antingen kommer behöva leva utan min bästa vän eller P - eller båda två, och det gör så jävla ont.
 
Jag har ett ångesttryck över bröstet så gott som hela tiden. Får ibland panik av att vara hemma själv, men får samma gång panik av att vara bland människor. Känner ingen mening med att jobba, äta, vara eller leva. Kan inte sova och om jag gör det har jag mardrömmar. Kan bokstavligen inte svara på när jag var hungrig sist och sov bra.
 
Jag känner mig så jävla piss, vill liksom inte att någon kommer nära. Vet fan inte vad jag ska göra. Den här känslan av att känna sig värdelös, meningslös, ångestfylld och allmänt jävla PISS äter upp mig.

bakgrund, lilla, relationer | lilla, psykisk ohälsa, relationer, relationsresan, tankar | | kommentera |

28 mars 2017

det har hänt så mycket dåliga och sjuka saker i mitt liv det här året, och jag hinner knappt hämta andan innan nästa sak sker. känns som jag lever i en ond spiral alternativt i en dålig jävla drama-/komediserie - men ändå måste jag prestera och nå mina mål i min nya roll på jobbet som att ingenting har hänt.
 
det är liksom på bristningsgränsen mest hela tiden. om det inte var rock bottom förut så tror jag att det är det nu, kan fan knappt äta eller sova.
 
det kommer snart bli bättre. 
det MÅSTE vända snart.

upp