me too
jag var 14 år och för första gången hade jag en kille i mitt tonårsrum i den nyinflyttade lägenheten i stockholm. han var ett år äldre och ville inte att folk skulle veta om vår relation, att vi var tillsammans, pga hans religion och hans familj vilket jag respekterade. jag var bara glad över att en kille i årskursen över ville vara med just mig.
vi hånglade på min flicksäng och det ena ledde till det andra... när vi var nakna och jag sa att jag inte kände mig redo för att ha sex tjatade han på mig. han överöste mig med komplimanger men jag sa fortfarande nej. "varför skulle du annars ligga här naken" säger han, och då kommer skulden. jag har ju lagt mig här själv. jag har faktiskt klätt av mig självmant. jag kanske ändå är skyldig honom det här eftersom vi ändå ligger här nakna?
där och då blev jag av med min oskuld. han tog den, snodde den från mig. jag försökte avbryta och avleda men han visste vad han skulle säga och göra för att mitt svaga, 14-åriga jag skulle känna att jag signat upp för det här.
efteråt kände jag att jag hade svikit mig själv och tillfredställt honom. jag kände att han hade gjort något som jag inte ville. det kändes fel i magen. jag försökte senare avsluta vår relation och då haglar hatsmsen in. "fattar du inte att ingen vill ha dig förutom jag?". den meningen bränner fortfarande i mig, och än idag kan jag ibland tänka att han kanske hade rätt.
tiden gick och några år senare blev han dömd för misshandel och kvinnofridskränkning mot två andra tjejer. jag hade kunnat vara en av de tjejerna.